Cherrylipps

Tänka sig vad tiden går snabbt!! Idag är de 1 årsen vi var å hämta Presley (eller Vince-Neil, som han heter i stamtavlan) Vi såg en annons på blocket på två cockerspaniel killar och jag ringde direkt, fick komma och titta på dom dagen efter, en Onsdag var det.. Men då vi kom dit så va den ena valpen redan tingad, det var nån som hade köpt honom osedd, så den enda som fanns kvar var just Vince-Neil!! Jag hade fastnat för Tommy-Leel på bilden, han såg så uppkäftig ut på nå vis.. men då jag fick se Vince- Neil så föll jag direkt, han va lite blyg i början, men sen sprang han fram å hoppa upp och pussa Jimmie i ansiktet (mitt ex).. surra lite med uppfödaren osv. Jimmie hade kunnat tagit hem valpen på engång, men jag kännde att jag gärna ville fundera lite så vi inte kastade in oss i nåt, som vanligt. Jag brukar i vanliga fall vara väldigt impulsiv, men inte denna gång... Så vi åkte hem igen och hela vägen hade jag en tjatandes å bedjandes Jimmie i passargerarsätet... Han var verkligen helt såld på den lilla lurvtussen... Det va väl jag också, men ja ville bara inte erkänna de, utan jag stog emot, iskall som jag kan va ibland!!
Men på Torsdagen hade jag redan bestämt mig, men jag höll mig från att säga någe te mitt ex..han ringde några ggr under dagen å tjatade också..men jag sa bara ''Njääee..jag vet inte''... Men Regina i stallet (där jag jobbade) genomskådade mig, ''Du har visst bestämt dig Linda, visst har du? Du vill ju ha hunden''... Mycke riktigt!
Så jag ringde på kvällen till Uppfödaren och sa att vi gärna ville ha valpen, så vi var Välkommna att hämta honom redan på Fredagen!
Och villken dag sen.. Hela Fredagen gick man bara och väntade och väntade...jag försökte prata med Elvis (katten) att vi skulle hämta hem en kompis te honom, att han skulle vara snäll osv. Jaja, jag vet..fjantigt! Men Elvis betyder mycket för mig och den katten är välldigt speciell måste jag säga och jag va livrädd att han skulle bli sur och ''flytta'' villket djur faktiskt kan göra om dom känner att dom blir som försummade.
Så, kom äntligen kvällen och vi satte oss i bilen och styrde kosan uppöver, till ett litet ställe som mellan Linköping och Norrköping..minns int just nu va de heter.. men iaf.. tog la 2h att åka... va där kl 6 på kvällen som bestämt! Uppfödaren hade badat och trimmat lill killen, vi fick ett sk valppaket med foder,böcker,film och snuttefilt, sen fick han även en nalle med sig i form av en gris med Harley Davidson jacka å mössa.
Det va jobbigt å se hur ledsna uppfödar-familjen blev, Vince Neil va deras älsklings valp och dom hade igentligen tänkt att behålla honom, men då dom redan hade så många hundar så kunde dom inte.
Kl 20.00 styrde vi kosan hemöver igen.. lille plutten låg och sov hela vägen i baksätet med Jimmie, medans jag körde och satt och oroade mig för hur Elvis skulle reagera.
Väl hemma så gick de förvånansvärt bra, dom kom ganska bra överenns och efter 2 veckor va dom bästa kompisar, Elvis och Presley!
Ja jisses.. skulle kunna berätta hur mycke som hellst om den dagen å hur de ha vart nu 1år, men då skulle de bli en hel hemsida tror ja..just de..Presley har ju en egen hemsida =o) www.presley.zoomin.se       kika in på den vettja.. =o)
Men iaf. vad jag vill ha sagt att den dagen då Presley kom in i mitt liv, va den bästa dagen i hela mitt liv!! Han har skänkt mig mycke glädje den lilla krabaten och de gör han fortfarande, utan Presley vet ja inte hur jag skulle må idag, efter allt som har hänt..han är som en solstråle i mitt liv, en frisk fläkt (bokstavligt talat) Han är ingen hund, han är som en..jaa.. människa! Ni måste träffa honom för att förstå de hela! =o)
Jag bakade iaf en rulltårta nu ikväll, toppade med grädde å persika, varför? Jo..för att fira att jag lyckades få en så

Bilden här nedan är den första bild jag såg på Presley *annons bilden* vem kan motstå ett sånt charmtroll??